Det snöade fortfarande när vi gick och lade oss i Grand Canyon Village. Väderprognosen såg inte lovande ut för morgonen men eftersom vi missat solnedgången var vi ändå fast beslutna att gå upp innan soluppgången.
Det första vi gör när vi går upp är så klart att kolla vädret. Det är upphåll! Hoppet stiger. På marken ligger ännu mer snö än när vi lade oss. Det är fortfarande minusgrader, kanske -3C. Vi skrapar rutorna på bilen med tunnt och flamsigt lock från en burk med mandlar (kom ihåg att vi kör en bil från Kalifornien).
Vi kör de få kilometrarna till Mather Point på oplogade vägar. Flickorna är ivriga, för dem är det här resan höjdpunkt. Vi går ur bilen och möts av... Dimma! Man kanske kan se halvvägs till Coloradofloden, inte mer. Vi fryser så vi skakar, trots att vi tagit på oss alla kläder vi har med och använder strumpor som vantar. Lagom tills solen i normala fall stiger över horisonten börjar det snöa igen...
Ordentligt nedstämda kör vi tillbaka till hotellet och börjar fundera på vad vi ska göra om det inte klarnar upp. Funderar och funderar förresten. Johanna är tydligt med att hon inte lämnar Grand Canyon innan hon sett den på riktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar