Dagsregn och uppskjuten cykling

Strax innan midnatt igar borjade det att regna. Ordentligt. Nar klockan ringde 6:30 pa morgonen sa regnade det fortfarande. Det har ofta kommit en skur pa morgonen eller sent under natten men de har slutat efter nagon timme. Det har regnvadret slutade inte efter en timme. Det tog istallet sjutton timmar pa sig. Och det varsta ar att risken for regn ar overhangande aven imorgon. Som det regnade idag hade det inte varit roligt alls att cykla men om det regnar imorgon sa maste vi nog overvaga om vi anda inte maste ge oss ivag.

Vi kan beskriva hur mycket det regnat genom tva exempel. Fran vart rum ser vi flera mindre vattenfall som har en fallhojd pa i alla fall runt 2-300 meter. Mangden vatten i fallen har flerdubblas idag. Nar vi nyligen renade lite vatten med vart vattenfilter markte vi snabbt att det kandes tyngre av vanligt. Nar vi efter fem renade liter skruvade isar filtret sa var det brunt istallet for hudfargat. Vattnet hamtas troligen fran floden utanfor och regnet har skoljt ned en massa jord i floden.

Forutom reget har det inte hant sa mycket. Vi var inne svang i nya delen av Manali for att fixa litr smasaker. Bland annat ville vi kopa en liten kedja att lasa fast cyklarna med. Efter en hel del letande hittade vi en kokedja som dock hade tva extra kedjebitar som vi inte ville ha. Agaren till butiken erbjod sig att ta bort dem vilket visade sig vara svarare an han tankt. Det bildades snabbt en liten grupp askadare som bade diskuterade hur han skulle fa bort kedjestumparna och vad de tva utlanningarna skulle med en kokedja till. Nar vi promenerade tillbaka till vart guesthouse slog en hund folje med oss. Han vek inte en centimeter fran var sida, forutom nar ett litet barn kom springades. Hunden forsvarade oss omedelbart och jagade ivag barnet innan han aterupptog sin plats vid var sida.

Det forsta fotot pa Catharina tog vi under var provcykling igar. den grona skylten i bakgrunden markerar starten pa Manali-Leh Highway. Det andra ar taget i omradet dar vi bor.

Dags att borja cykla

Imorgon borjar aventyret pa riktigt - da startar vi cyklingen mot Leh. Forsta dagsetappen ar bara 38km men den har en stigning pa 1600 hojdmeter sa det blir nog ordentligt tufft anda. Cyklarna ar justerade och star redo. Tidiagre idag gav vi oss ut pa ett kort provtur och allt fungerar som det ska. Vi behovde bara cykla ett par kilometer for att dalen skulle oppna sig lite och visa toppar pa over 5000 meter. Vackert.

Efter cykelturen skruvade vi backspeglarna som vi kopt till Catharinas cykel (de var for sma och for fladdriga) och dem dem till en liten kille pa runt sju ar. Det tog inte ens tio minuter innan vi sag honom mycket nojd susa ned for backarna med dem pa sin cykel. Roligt.

Vi gillar Manali och vi skulle garna ha stannat nagra dagar till om vi inte hade cyklingen att ta tag i. Det ar riktigt fint och folket ar trevligt. Indiska cyklar ar inte som vara europeiska, de ar stora, tunga och utan vaxlar. Vi vacker darfor en hel del uppstandelse nar vi ror pa oss. Hindi har lanat "bicycle" fran engelskan sa vi hor pa en gang nar folk pratar om oss, och det ar ofta. Nar det ar upporsbacke hejar de pa oss, indiska cyklar har ju inga vaxlar sa de maste ledas upp for de flesta backarna. Efter dagens cykeltur hor vi t.o.m. att de pratar om oss nar vi gar forbi utan cyklar...

Tidigare idag gick vi omkring lite bland de gamla husen i Manali och fotograferade. Tyvarr vill inga av de aldre manniskorna vara med pa bild. Barnen daremot, de vill! De alskar att fa se fotot pa sig sjalva pa kameradisplayen och de stod och hoppade framfor oss av upphatsning och ropade "one more, one more!".

Det har ar troligen den sista posten pa runt tolv dagar eftersom vi inte kommer att tillgang till internet. Det finns ett internetcafe i staden dar vi overnattar den andra dagen men uppkopplingen ska sallan fungera dar.

Framme i Manali

Nu har vi antligen tagit oss till Manali i Himalayas sodra utlopare. Det var en lang resa och den var inte utan bekymmer.

Nar vi bokade bussbiljetten bestallde vi aven en taxi for att ta oss och cyklarna till bussen. Vi raknade med att cyklarna skulle fa aka pa taket och tankte att det nog var bast att vi forsokte fa tag pa ett rep att binda fast dem med. Vi sprang omkring i nastan en timme och letade efter rep. Vi hade egentligen gett upp och var pa vag tillbaka till hotellet nar vi till slut fick tag pa ett ganska tunnt plastsnore. Nar taxin sedan dok upp en timme senare visade det sig att foraren bara hade med sig en repstump pa en knapp meter... Vart plastsnore kandes inte helt palitligt men indierna jorde ett bra jobb med att binda fast cyklarna pa taket. Vad som hant om vi inte fatt tag pa snoret vill vi inte tanka pa.

Bussen till Manali gick 18:30 och restiden var beraknad till 14h. Det tog nastan 2h innan vi var ute ur Delhi och det berodde inte pa trafiken utan pa att staden ar sa stor. Efter fyra timmar hade vi en riktigt stressig matpaus. Precis nar vi stigit pa bussen kom chafforen fram och kravde att fa en "border control fee" pa 400 rupees for vara cyklar. Nagon sadan avgift finns sa klart inte utan pengarna skulle ga direkt ned i hans egen ficka. Vi vagrade och efter ett tag verkade han ge med sig. Nar vi efter manga skakiga timmar till slut var framme i Manali hade avgiften istallet blivit en "luggage fee" pa 50 rupees. Vi vagrade fortfarande att betala, aven om det bara handlade om 7,5SEK. Han svarade med att vagra ge oss vara cyklar. Vi svarade med att vi skulle kontakta hans chef. Han vagrade fortfarande att ge oss vart bagage men nar vi sjalva klattrade in i bussen for att hamta det gav han till slut med sig.

Nasta problem var att fa en taxi till vart hotell. Vi var riktigt trotta och hungriga, vi hade knappt sovit nagot och inte atit nagon frukost. Nar vi inte lyckades fa ett vettigt pris pa taxi sa besluade vi oss istallet for att bygga upp cyklarna pa plats (visst, det kan tyckas snalt att inte vilja betala 20SEK for en taxi. Sjalvklart ska vi rakna med att fa betala lite mer an lokalbefolkningen men nar de lagger pa mer an 100% sa vill vi inte vara med langre). Ihopsattningen var mycket popular bland indierna och vi hade hela tiden minst tjugo personer som noggrant foljde vad vi gjorde. Speciellt hur vi skulle fa med oss all packning verkade tilldra sig stort intresse (cykelvaskorna lag inpackade i sina jutesackar). Indierna var visserligen nargangna men anda trevliga och vi kande att risken att de skulle ta nagot var minimal.

Nar cyklarna antligen var ihopmonterade var det dags att ge sig av mot vat guesthouse. Vi var nu riktigt trotta och hungriga. Sjalvklart valde vi fel vag i en rondell och efter att ha cyklat halvannan kilometer i nedforsbacke insag vi vi precis rullade ut ur Manali... Bara att vanda och cykla tillbaka, i kraftig uppforsbacke. Catharinas vaxlar strulade en del (vi ska justera dem imorgon) och vi fick ga en del. Sedan visade det sig sa klart vart guesthouse vara det som lag allra langst bort och hogst upp. Det blev mycket knuffande och en del cyklande. En indier motte oss pa den numera ganska smala vagen. Det kandes inte helt bra nar han ledde in oss pa en mycket smal stig mellan boningshusen. Stigen var tackt med koskit och vid var och varannat hus stod en ko bunden. Det ar visserligen kul att bo nara lokalbefolkningen men nar vi tittade pa boningshusen omkring oss kande vi oss lite tveksamma. Plotsligt ser vi en gron innegard blommor framfor oss. Vart guesthouse visar sig vara en riktig parla. Frascht och fint. Utsikten ar riktigt vacker. Utanfor var dorr pa fjarde vaningen finns nagra fotoljer som man kan slappa i pa kvallen. Dessutom finns det varmvatten, nagot som vi inte hande ens i Delhi.

Efter att ha atit har vi aterhamtat oss en del. Vi kommer nog att stanna har en extra dag for att kunna slappna lite extra innan allvaret satter igang. Lugnet har ar underbart jamfort med stressen, oljuden och fororeningarna inne i Delhi.

Fotot ovan visar vagen in till vart guesthouse.

Ett foto fran Delhi

Tva foton fran Delhi.

Fotot visar utsikten fran vart hotell.

Rapport fran Delhi

Nu ar vi i Delhi. Resan gick och cyklarna kom fram hela, i alla vad vi kan se utan att ha monterat ihop dem. Det ar riktigt varmt, 30C eller mer. Luften ar valdigt smutsig och det ar sallan man kan se solen aven nar de inte gommer sig bakom moln (och det ar kanske tur eftersom det anda ar sa varmt). Det ar ocksa valdigt fuktigt, konstant 100% luftfuktighet. Monsunen har gjort sig pamind ungefar en timme om dagen.

Idag har vi kopt bussbiljett till Manali. Sjalva kopet var latt men det var desto svarare att komma fram till ratt resebyra (eller i vart fall egentligen turistbyra). Manga rickshawforare far provision fran privata resebyrarer och vill sa klart skjutsa alla turister till dem. For att gora det annu svarare och jobbigare anvander de privata resebyraerna namn som ska lata sa officiella so moljigt och de drar sig inte for att saga att de ligger pa en annan plats an de gor (det ar inte alltid man vet exakt vilken gata man ar pa aven om vi blivit battre pa det). Idag fick vi forst aka till tre fejkade resebyraer innan vi till slut var framme vid den riktiga. Det behovdes en hel del tjatande och tva olika rickshawes. Forraren av den sista sade adjo med "bitches"...

I trafiken rader total anarki med en enda regel - storst gar forst. Det ar ett enormt tutande och ett stort mysterium att sa fa bilar har bucklor. Som tur ar gar det ganska fort att vanja sig vid dem och numera kanner vi oss sakra nar vi ar ute och gar.

Idag besokte vi Roda fortet, ett varldsarv fran 1600-talet. Det var fint och intressant men tyvarr lite nedganget. I en utstallning fick vi se knivar och dolkar med utseenden som inte ens Hollywood kan dromma om. Vi slutade pa en kombinerad cykel- och lopbandsmarknad dar vi inhandlade nagra delar (las och backspeglar) till cyklarna. Vi har blivit mycket battre pa att pruta aven om vi fortfarande betalar for mycket for manga saker. Som tur ar allt anda valdigt billigt.

Vi borjade skriva det har inlagget pa vat hotell men fick se att den datorn loggade det vi skrev med hjalp av en keylogger, sa vi fick snabbt ge oss ut for att byta losenord pa bade epost och blogg...

Packningen

Här är vår packning. Kartongerna innehåller cyklarna. Inuti vardera jutesäcken finns ytterligare en säck, Granngårdens tåligaste sopsäck. I sopsäckarna ligger sedan sju fyllda cykelväskor och en tom. Ryggsäckarna innehåller vårt handbagage. Vi kommer att cykla med ryggsäckarna i stort sätt tomma, förutom en vätskepåse i vardera ryggsäcken (den röda som ser stor ut på bilden rymmer bara 30 liter, den lilla gröna 12 liter). Packningen blev klart mindre vi trott (även om det ser mycket ut på bilden). Vi tog därför med oss all frystorkad mat som vi hade hemma, utan den hade vi haft ytterligare en tom cykelväska.

Inför Manali-Leh

På måndag är det dags - då flyger jag och Catharina till Indien för att cykla mellan Manali och Leh i Himalaya. Det mesta är under kontroll men min lägenhet ser ändå ut som en krigszon. Under dagen fick jag efter lite mekande ned båda våra cyklar i var sin kartong, imorgon är det dags för den egentliga packningen. Det finns mycket att tänka på, utöver cyklarna får vi tex bara checka in en väska var ställer till en del problem då vi totalt har åtta cykelväskor med oss...

Så här ser vår preliminära tidsplan ut:

25-27/8 New Dehli
28/8 Buss eller taxi till Manali
29/8 Aklimatisering och provcykling runt Manali
30/8-9/9 Cykling till Leh
10-15/9 Leh
16/9 Khardung La
17-18/9 Leh
19/9 Flyg tillbaka till New Delhi
20-23/9 New Delhi

Vägen mellan Manali och Leh är en av de klassiska vägarna i Himalaya och världens högsta asfalterade väg. Som högst kommer vi att vara uppe på drygt 5300 möh och några få timmar norr om Leh ligger Khardung La som är ytterligare några meter högre. Medelhöjden under själva cyklingen kommer att vara knappt 4000 möh. Sträckan är bara knappt 50 mil men eftersom vi passerar fyra bergspass på 4900 möh eller högre blir det nog tillräckligt tufft ändå. Längs hela vägen finns små byar så egentligen kan vi klara oss utan tält men eftersom det ger oss en mycket större frihet så tar vi med det ändå.

Våra exakta planer är inte huggna i sten. Vi har god tid på oss och behöver inte stressa utan kan ta en och annan vilodag (eller magsjukedag) eller stanna lite extra vid vackra platser eller kloster. Cyklingen tar normalt tio dagar men vi räknar med minst elva eftersom vi planerar att stanna till och övernatta vid åtminstone ett buddistiskt kloster. Väl framme i Leh så får vi se vad vi hittar på. Vi ska så klart cykla uppför Khardung La men annars harvi inte bestämt något. Det blir säkert en del slappa dagar kombinerat med en del dagsturer i omgivningarna.

Vi ska försöka uppdatera bloggen då och då men det kommer att bli svårt under själva cyklingen eftersom vi inte räknar med att kunna komma få tag på en internetuppkoppling.

En pedagogisk karta över cyklingen finns här. Nedan ser ni också en översikt av turen, det är några tyskar som gjort rutten och den stämmer till stora delar överens med vår väg även om sträckan ser ut att vara helt fel. (Och för er som undrar, delstaten Jammu & Kashmir består även av en tredje del, det buddistiska och väldigt lugna Ladakh. Det är där vi cyklar, inte i den muslimska delen).

Bike route 7383 - powered by Bikemap 

Send me a fire

Send me a fire, originally uploaded by henrikj.

Norska kusten, från Kalle på Lofoten.