Vi begav oss tillbaka till våra rum och diskuterade vad vi skulle göra om det fortsatte att snöa. Efter någon timme var hade restaurangen öppnat så att vi kunde äntligen äta frukost. Det snöade nu mindre och temperaturen hade krypit upp över nollsträcket. När vi ätit klart hade snön äntligen slutat falla, men det var fortfarande mer eller mindre igenmulet. Vi bestämde oss för att återvända till våra rum och vila en timme.
En timme senare skiner solen och det är halvklart! Vi kör lite längs kanten och tittar ned i dalen. Eftersom jag gjorde samma tur förra året är det nu kul med snön, den ger en extra krydda även om den inte går hela vägen ned (det är normalt runt 10C varmare i botten av kanjonen av uppe vid kanten).
Vi tar oss sedan till Yaki Point och börjar gå ned i längs South Kaibab Trail, samma stig som förra året. I början är det lite otäckt, snön är hårt backad och mycket hal. Vi tar det mycket försiktigt, om du skulle halka och hamna utanför stigen är det en bra bit ned till nästa serpentinsväng, om det finns någon. De flesta av amerikanerna tar det inte lika försiktigt - det är inte så konstigt att så många skadar sig eller tom dör i nationalparkerna.
När vi närmar oss slutet på serpentinsvängarna så möter vi ett multåg som transportar gods till och från Phantom ranch längst ned på botten. Eftersom vi fotograferar så mycket så går det ganska långsamt nedåt. Stigen blir gradvis lerigare och lerigare. Efter nästan två timmar når vi så vårt mål, Cedar Ridge, ungefär 300 meter under kanten. Normalt hade vi fortsatt lite längre, men eftersom vi startade så sent vänder vi tillbaka. På tillbakavägen får vi uppleva något som är få förunnat, men det skriver jag om nästa gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar