Wire Pass Canyon i Utah. Jag skrev en längre post om det här området för ett år sedan.
lördag 30 maj 2009
måndag 25 maj 2009
lördag 23 maj 2009
torsdag 21 maj 2009
Free riders
Fenan på en av de två knölvalarna som besökte vår båt under valsafarin i Monterey Bay.
Har sedan i lördags fått ihop 26 mil på cykeln. Känns bra psykiskt även om låren inte var med mig hela vägen på dagens 12,5 mils tur.
onsdag 20 maj 2009
He built this dream
Detalj från en flotte som deltog i årets forsränning.
När jag cyklade i USA hörde jag ofta en fågel varna andra fåglar för mig. Lätet var högt och kraftfullt, två ljudstötar i snabb följd. Jag frågade Johan om han visste vad det var för fågel men han hade aldrig hört lätet. Fågelns läte är riktigt genomträngande, när jag hade besök Per och Henrik hörde vi tom fågeln inne i bilen. Det tog mig lång tid att övertyga dem om att det faktiskt var en fågel och inte jag som försökte lura dem med min mobiletelefon. Tyvärr höll sig alltid fågeln dold så jag såg den aldrig.
Igår körde jag ett ganska hårt pass på cykeln. Och vad hör jag då? Två snabba och välbekanta ljudstötar! Trots att jag cyklat en hel del har jag aldrig tidigare stött på fågeln i Sverige. I lördags cyklade dessutom jag och Catharina i fyra timmar på delvis samma vägar utan att höra den. Märkligt! Om någon vet vad det kan vara för fågel så får ni gärna tala om det för mig.
måndag 18 maj 2009
I love you
Högt upp på en husvägg i en smal gränd fick jag syn på den här lilla katten. Jag passerar gränden dagligen och undrar hur länge den suttit där innan jag till slut fick syn på den. En månad, ett halvår eller kanske ett år?
söndag 17 maj 2009
Now and again
Just nu är rymdfärjan Atlantis i rymden för att reparera Hubble. Idag får det därför bli ett foto på Vehicle Assembly Building, den byggnad där rymdfärjorna görs i ordning för uppskjutning (det ska tydligen vara världens största envåningsbyggnad). Jag hade lite otur i höstas och missade uppskjutningen av Endeavour med knappt två dygn.
Igår inledde jag sent omsider träningen inför årets Vätternrunda. Trots att det är i senaste laget så känns det bra inför Vättern. Jag kommer att ha stor nytta av all löpträning och i år kör vi dessutom rundan utan press och mer som träning inför Himalayacyklingen. Jag hade lockat upp Catharina från Stockholm och tillsammans cyklade vi runt tio mil på Upplandsslätten. Efter knappt två mils härlig cykling (då vi också hade sällskap av en gentleman som vi cyklat om) slog vinden till. Under resten passet kändes det som att vi hade konstant motvind, oavsett vilken riktning vi cyklade i. Jag hade en svacka efter knappt sex mil då mina ben började säga ifrån (rest från Lidingö Ultra?) så vi fick sänka tempot något. På det stora hela blev det ändå ett trevligt pass och det kändes skönt med lite omväxling till löpningen. Rullsnittet blev 24,7 km/h vilket känns riktigt bra med tanke på att vi bara var två, att det var första passet och att vinden var emot oss största delen av tiden.
lördag 16 maj 2009
I wish I could take the pain
Den övergivna bevattningstankbilen öster om Livermore som jag cyklat förbi många gånger under mina träningspass. Ibland gillar jag fotot, ibland tycker jag att efterbehandlingen är för överdriven. En fin dag var det i varje fall när jag tog fotot.
torsdag 14 maj 2009
All these words
onsdag 13 maj 2009
söndag 10 maj 2009
Lidingö Ultra
Som många vet har det här trädet en speciell plats i mitt hjärta. Eftersom det här inlägget pryds av trädet så är det inte vilket inlägg som helst - det är ett inlägg som handlar om mitt första ultramarathon, Lidingö Ultra50k. Och vilket lopp det blev!
Jag börjar från början. I vintras, under ett riktigt bra pass på min cykeltränare tänkte jag på min träning. Jag hade bara Vasaloppet kvar på min andra klassiker och även om klassikern alltid är en utmaning så kände jag att det var dags att ett steg till, att försöka flytta fram mina gränser ännu en bit. Jag bestämde mig för att springa Lidingö Ultra. Det låter nog väldigt konstigt men under vintern/våren såg jag faktiskt mer fram emot att springa 50 kuperade kilometrar än min egen disputation. Jag visste att disputationen skulle gå bra men jag hade ingen aning om hur min kropp skulle reagera på ett sådant långt lopp.
Igår var det så dags. Tyvärr är kommunikationerna mellan Uppsala och Stockholm inte alltid de bästa. Ett tag såg det ut som att jag skulle bli tvungen att ta 05:43-tåget för att hinna fram till starten i tid. Ultralöpare är dock ett mycket hjälpsamt släkte så plötsligt fick jag ett erbjudande av Sebastian om att hämta upp mig i Ropsten. Tidigare i veckan hade jag haft några frågor om löpar-GPS:er och förutom att svara på frågorna så skjutsade också Sebastian mig till starten. Stort tack! (Om ni tycker att gårdagens fem mil låter långt så är det inget mot Sebastians planer - han ska springa 161 kilometer i augusti).
Starten gick 09:00 och totalt var vi drygt 300 löpare som gav oss iväg. Jag hade bestämt mig att springa efter min puls eftersom det kändes som det mest säkra sättet att orka hela vägen. Av någon anledning så verkar min puls alltid vara lite högre när det är tävling så den planen höll bara i någon kilometer. Istället blev det att springa på känsla, att försöka hålla det tempo som känns mest ekonomiskt. Oftast när jag är ute och springer så vandrar mina tankar än hit, än dit. Så var det inte igår. Under hela loppet var tankarna fokuserade på enbart två enda saker - tempo och teknik. Utan att jag behövde anstränga mig, det var häftigt.
Första milmarkeringen passerades efter 55 minuter, den andra efter 1:51. Kroppen kändes bra men jag var lite orolig för mina knän som hade börjat att protestera lite. När jag passerade Lidingövallen efter halva loppet ropade speakern ut att under 100 löpare hade passerat. Jag som trodde att jag låg i den bakre delen av fältet! Stärkt av speakerns ord begick jag mitt enda misstag under loppet, för en stund lyssnade jag inte på kroppen och sprang lite för fort under ett par kilometer. Den sista biten ut mot Elfvik var därför tung men kroppen återhämtade sig så småningom. Vid 30 kilometer var min tid 2:49, faktiskt två minuter snabbare än min tid från förra årets "vanliga" Lidingölopp.
Efter 35 kilometer började jag känna av sträckan på riktigt men jag lyckades ändå hålla både tempot och koncentrationen. Under andra halvan av loppet passerade jag regelbundet andra löpare samtidigt som jag bara blev omsprungen av två personer. Jag har övat en hel del på att verkligen släppa på i nedförsbackarna istället för att ödsla energi och tid på att bromsa mig ned. Under hela loppet flög jag nedför backarna och jag vann både mycket tid och många placeringar på min förbättrade teknik. Häftigt!
Strax efter 40km-skylten kom så krampen i vaderna. Jag hade räknat med kramp och faktiskt trott att den skulle komma lite tidigare (i höstas kom den redan efter 16km men då var det ju också en annan typ av löpning). Jag börjar få ordentligt med erfarenhet att springa med kramp i vaderna så den här gången påverkade det inte löpningen lika mycket som tidigare. Jag fick gå i några backar som jag kanske hade kunnat springa uppför, men det var allt. Marathonpasseringen landade på 4:01:50. Det hade varit kul att komma under 4h men man kan inte få allt här i världen.
De sista fem kilometrarna blev tuffa. Kroppen och benen visste att det inte var långt kvar och ställde in sig på att det var slut i förtid. Samtidigt hade jag en hård kamp med en annan löpare, han drog ifrån mig när det var plant och uppför och jag sprang om honom när det bar utför. Jag trodde många gånger att han skulle dra ifrån mig men på något konstigt sätt lyckades jag hela tiden hålla kontakten. Plötsligt var vi ute på Grönsta Gärde med bara en kilometer till Lidingövallen och målet. Största delen lutar svagt utför så i ett huj var jag förbi och om den andra killen. Strax innan mållinjen stod Catharina och Markus och vinkade. Underbart! Klockan stannade på 4:49:05.Jag har aldrig gjort ett bättre lopp än igår (Hässelbyloppet i höstas kommer nära men når inte ända fram). Förutom den korta perioden efter 25km-passeringen höll jag ett perfekt och jämt tempo. Jag hade aldrig någon riktigt jobbig period (förutom de sista kilometrarna men så är det alltid) och jag tappade aldrig tekniken. Utförslöpningen var fantastisk. Rent konditionsmässigt fanns det nog lite mer att hämta men då hade vaderna brakat helt på slutet istället för att stanna vid ett irritationsmoment. Jag är otroligt nöjd! Tiden blev mycket bättre än jag trott och det var ytterst nära att jag hamnade i prislistans övre tredjedel! Efter loppet satt jag en lång stund på Lidingövallens gräsmatta och bara njöt. Som en bonus kunde jag också hälsa på Linda, Lisse och Fredrika vars löparbloggar varit en inspirationskälla mellan träningspassen. Jag kunde inte ha önskat mig en bättre ultradebut!
fredag 8 maj 2009
Lend me your soul
Ett foto på Göljeån i Kilsbergen, taget i motljus och med pålagda färgtoner på både skuggor och högdagrar.
torsdag 7 maj 2009
Problems down the line
Ett par skor som hänger över Östra Ågatan i Uppsala. Jag har velat fotografera dem under en längre tid.
måndag 4 maj 2009
Extension of the mind
Jag har tjatat en hel del om kullarna runt Livermore och hur fantastiskt det är att cykla bland dem. Fotot ovan visar ganska bra vad jag menar. Det är taget längs vägen Camino Tassajara, nordväst om Livermore.
söndag 3 maj 2009
Replay
Under fredag/lördag fick jag besök av Sofia, Johanna, Gustaf och Johan från Örebro. Väldigt trevligt och vädret var ju dessutom helt underbart. Det blev en hel del promenerande, både utanför stan och inne i Uppsala. Jag fick också tillfälle att fotografera några av de där platserna som man dagligen ser men alltför sällan tar sig tid att besöka. Det stämmer visserligen inte helt in på domkyrkan, men jag har aldrig haft med mig kameran när jag besökt den tidigare.
lördag 2 maj 2009
fredag 1 maj 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)