Nu har jag tagit mig till universitetsstaden Gainesville nordväst om Orlando (52000 studenter, näst flest i USA). Sitter på hotellrummet som jag delar med Erik från min institution. Erik är gästforskare här under ett par månader. Jag tog mig hit genom att åka Greyhoundbuss från Orlando. Passagerarna på bussen tillhörde inte direkt samhällets övre skikt. Efter ungefär 45 minuter så reste sig en ganska sunkig man och gick mot toaletten (jag satt närmast den). Nästan framme kom han på att han glömt något och gick tillbaka till sin plats. När han dök upp vid toaletten igen så hade en marijuanacigarett i munnen. Tio minuter senare var utkastad från bussen...
Igår var jag på Kennedy Space Center. Det var trevligt, många olika sorters upplevelser av alla slag. När jag på morgonen stod och väntade på bussen så hittade jag ett nyss utgånget SL-kort på marken. SL som i Stockholm. Vår chafför visade sig vara en kvinna som tidigare jobbat som polis. Hon slutade efter att hon råkade springa in i en gisslansituation efter ett rån (de kände inte till gisslan) och blev skjuten med hagelgevär. Innan hon föll i koma så lyckades hon skjuta tillbaka och döda han som sköt henne. Det tog tio veckor innan hon vaknade upp på sjukhuset.
Men åter till KSC. I mitt paket ingick egentligen en lunch med en astronaut men då tiden kändes kort så valde jag bort den delen mot en matkupong (jag har bla tidigare lyssnat på den första kvinnliga befälhavaren på en rymdfärja). I efterhand gjorde helt rätt, jag hann precis se det som jag ville innan vi åkte tillbaka. Mitt första stopp inne på KSC var Space Shuttle Experience, en sorts åkattraktion som ska simulera starten för rymdfärjan. Den kostade tydligen runt 3-400 miljoner att bygga. Det hela inleds med en genomgång av starten där man verkligen använder ljud och bilder på ett effektfullt sett. Själva simulering går till så att rummet där man sitter, som är tänkt att motsvara lastutrymmet i rymdfärjan, fälls 90 grader bakåt. Framåt finns ett antal skärmar som visar omgivningen. När det sedan är dags för starten så börjar allt skaka, ordentligt. Skakningarna och lite andra rörelser fortsätter ända till man slår av motorerna och snabbt tippar allt frammåt för att simulera tyngdlöshet. Jag tyckte det att allt fungerade förvånansvärt bra, men många blev nog lite besvikna eftersom syftet var att simulera framför att göra något överdrivet häftigt.
Jag deltog sedan på en rundtur som körde runt till platser dit NASAs vanliga turistbussarna inte åker. Det var absolut besökets höjdpunkt. Som flera gånger tidigare så var guiden en pensionerad anställd med otrolig kunskap om precis allting. Han pekade i princip ut varenda byggnad på hela området för oss, ofta berättandes anekdoter. Vi stannade först till halvvägs på tungan ut Cape Canaveral som drivs av flygvapnet. Det är därifrån alla obemannade raketer skickas upp och vi fick alla olika startplatser utpekade för oss. Vi körde sedan förbi Operations and Checkout Building där astronauterna bor de sista nätterna innan start. Vi följde sedan samma väg som astronauterna ända sedan Apollotiden tar ut till avfyrningsramperna. På vägen körde vi förbi en mycket långsam crawler som förflyttat både Apollorakterna och rymdfärjan till avfyrningsramperna.
Vi körde sedan vidare mot Launch Complex 39 och passerade på nära håll förbi avfyrningsramp 39A som rymdfärjan lyfte ifrån bara sex dagar tidigare (alla månfärder startade också från 39A). Vi fortsatte sedan en bit bort innan vi stannande en stund mittemellan ramp 39A och 39B. Överallt såg vi små ljusa fläckar, tog man på en av dem fick man ett storts pulver på fingret - det var rester från rymdfärjans vita hjälpraketer. Vi fortsatte förbi 39B, som nu byggs om för att bli huvudramp i det program som ska ersätta rymdfärjan. Den sista uppskjutningen från 39B var den rymdfärja som Fuglesang följde med. Vi stannade sedan till Vehicle Assembly Building, den byggnad där man sedan Apollotiden förberett alla bemannade rymdfarkoster. Byggnaden känns inte så stor, men det är för att man saknar referenser i omgivningarna. Egentligen är den 160 meter hög och världens fjärde största byggnad sett till volymen. Till sist så körde vi ut till den fem kilometer långa landingsbanan där rymdfärjan ska landa om ungefär en vecka.
Att besöket sker när rymdfärjan är uppe gjorde det så klart ännu lite roligare. Vi passerade bla en mindre byggnad där vi från bussen ser hur man håller på att tvätta fallskärmarna från hjälpraketerna. En hel del TV-bussar står vid presscentret och vi får se den officiella klockan som visas i alla TV-sändningar. Och så där håller det på. Ön som KSC ligger på är till största delen naturreservat och det märks i djurlivet. Vi ser otroliga mängder hägrar, åtminstone fyra-fem alligatorer (den närmast bara 200 meter från en stor parkering, inget staket emellan) och en bold eagle sittandes ovanför sitt bo.
Turen slutar vid en byggnad med en bevarad Saturn 5-raket inuti. Det var Saturn 5 som användes för Apolloprogammet och ja, det var en riktigt stor raket. Jag hinner precis med att ta mig ut till byggnaden där man kontrollerar och slutmonterar alla komponenter till ISS - den internationella rymdstationen. Chaffören som kör bussen tillbaka till Visitors Center har jobbat inom NASA sedan 1956 - den första bemannade rymdfärden skedde 1961 så det säger en del om hans erfarenhet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar