Jag och Erik är liksom John Travolta just ni i Ocala, en liten håla norr om Orlando och söder om Gainesville. Idag var vi i Ocala National Forest för att paddla kanot längs en Juniper Creek, en ganska ström å. Ocala NF är en av de äldsta National Forests i USA, den fyller faktiskt 100 år på måndag. Skogen är också den enda subtropiska National Forest som finns i USA. Vad det innebär att en skog utsetts till National Forest vet jag inte riktigt.
Berggrunden i Florida verkar ofta bestå av sandsten och på många ställen har det uppstått källor. Juniper Creek börjar vid en stor källa. Till en början är ån smal men fler källor ökar allt eftersom på vattenflödet. Vi hade tänkt att paddla de första 11 kilometrarna av bäcken. Enligt guideboken skulle ån vara riktigt vacker och djurlivet rikt med allt från alligatorer till sjöfåglar.
Ån är i början rikigt smal. På sidorna växer skogen tät och trädstammar sträcker sig in över ån. Det tar ett litet tag innan vi kommer in i paddlingen, vi får ofta skjuta ut oss från ån kanter med paddlarna. Då och då går träden över hela åns hela bredd, ibland bara halvmetern över vattenytan. Solens strålar spelar på den turkosa vattenytan. Botten är täckt av undervattensväxter. Sidorna är täckta av tät växtlighet. Det är mycket vackert och fridfyllt.
Efter knappt två timmar kommer vi fram till en brygga där vi rastar. Paddlingen har hittills varit vacker men ännu har vi inte sett något av djurlivet. Vi har blivit ganska duktiga på att ta oss fram på den vindlande ån och runt alla hinder som hela tiden dyker upp framför kanoten. Några få minuter efter att vi rastat så passerar vi runt en krök och plötsligt ser jag en sköldpadda som sitter och solar på en trädstam bara två meter från mig. Häftigt! Ännu har vi dock inte sett några alligatorer, det är troligen lite för kallt för dem idag.
Vi fortsätter en bit till. I en ström vänstersväng touchar framänden av kanoten en palm som står i vattnet. Kanoten trycks upp mot palmen som också lutar ned mot vattenytan. När så strömmen fångar oss gör palmens lutning att kanoten slår runt. Plötsligt står vi i med vatten upp till midjan. Vi försöker dra kanoten mot en sandbank på mitten av ån, det är för djupt vid den närmaste kanten. Strömmen fångar dock åter kanoten och så är den så full med vatten som det bara går. Det är riktigt tungt att få upp kanoten på sandbanken. Den är fylld med åtminstone ett ton vatten och den sandiga botten är sank, vi sjunker ned till ordentligt. Plötsligt förlorar jag fotfästet, jag har trampat ned i ett stort hål och har vatten ända upp till bröstet. Vi kämpar vidare med kanoten och får till slut upp den på stammen till palmen så att vi kan hälla ut vattnet.
Dyngsura kan vi så fortsätta. Jag skänker en tacksam tanke till de vattenstäta påsarna som jag köpte i Berkeley. Utan dem hade de blivit en dyr kantring... När vi paddlar i skugga är det ganska kallt men solen värmer i alla fall en hel del. En liten stund senare ser flera gånger häger i strandkanten. Skogen försvinner och vi kommer ut i ett öppnare landskap. På en trädstam ser vi två sköldpaddor som solar sig. Vi passar flera öppna platser längs strandkanten där vi ser spår efter alligatorer som solat under varmare dagar.
En liten stund senare är vi framme vi platsen där vi ska bli upplockade och skjutsade tillbaka till startplatsen. Vi frågar om var alligatorerna håller hus när det är så kallt dom det var idag och veta att de håller till i sina nästen. De uppskattar att vi borde ha passerat ett hundratal gömda alligatorer. De berättar också att en snorklade kvinna blev dödad av en alligator i ån för två år sedan. I kväll såg vi ett program på Discovery om krokodiler och alligatorer där de bla provocerade en krododil att anfalla en fejkad paddlare. Vi är ganska glada att vi såg det efter att vi kämpat med att tömma kanoten i mitten av ån...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar