Fotoblogg på svenska. Sprungen ur min blogg där jag berättade om mina forskningsvistelser i Kalifornien.
torsdag 17 april 2008
Bryce National Park
Efter en natt i Kanab, staden som placerar skyltdockor i polisbilar för att luras, kör vi mot Bryce National Park. Bryce ligger på kanten av en högplatå som ligger knappt 3000 möh. Istället för att långsamt slutta utför sker höjdförändringar i trappsteg, där Bryce ligger på kanten till det första trappsteget. Längs kanten har erosionen bildat enorma mängder pelare, hoodos. Så vitt jag vet finns bara den här typen av pelare i Bryce.
Vi kör först till den södra änden av parken där vi vänder norrut. Vi stannar på ett gäng utsiktplatser och ser ut över den fantastiska naturen. Närmast kanten breder ett landskap med pelare ut sig. Bortom pelarna ser vi ut över nästa del av högplatån. Trots den fanstastiska utsikten blir det lite som Grand Canyon, det blir efter ett tag väldigt mycket av samma sak.
Vårt sista stopp är vid Bryce Point. Här har det bildats en amfiteater längs kanten. I teatern står tusentals pelare, sida vid sida. Det är skog med röda pelare. Mycket mäktigt. Snön (vi är trots allt på hög höjd) ger allt en extra dimension, den adderar ett djup och försärker texturer. Från Bryce Point börjar vi att vandra ned i amfiteatern längs Najavo Trail.
Det dröjer inte länge innan de tusen och åter tusen pelarna har försvunnit från vårt synfält. Vi är omgivna av pelare på alla sidor. Det är en helt annan upplevelse, mäktigt. Efter ett tag så kommer vi till Wall Street, där det istället för pelare är trånga väggar som vi vandrar mellan. Längst ned, där det nästan är som smalast, växer en tjugo meter hög tall. Fantastiskt att den lyckats växa under så svåra förhållanden.
Vi fortsätter ut på en stig, Peek-a-boo Trail, som går längs botten på teatern, 300 meter under kanten. Stigen är omväxlande täckt med snö eller lera men vad gör det. Landskapet öppnar upp sig lite, vyerna blir vidare när det inte längre är riktigt lika tätt mellan pelarna. Vi går upp och ned, in och ut mellan pelarna (som är mycket större än vad man kan tro från kanten). Landskapet förändras hela tiden. Det är oerhört vackert och mäktigt, en helt annan upplevelse än att stå och titta ut över kanten. Bryce ska helt klart upplevas från botten. Snön och leran (och en hel del fotografering) gör att det ganska långsamt att gå.
Efter drygt två fantastiska timmar är vi så tillbaka vid Navajo Trail. Vi väljer en annan gren på stigen för vandringen upp till kanten. När vi nästan är uppe passerar vi Thor´s Hammer, en smal med hög pelare som reser sig över övergivningarna. Toppen är mycket bredare än resten av pelaren. Jag har sett många vackra fotografier av Thor´s Hammer men nu ligger ljuset tyvärr fel.
Vi är riktigt nöjda när vi lämnar parken och styr kosan mot Zion National Park. Den här dagen blev mycket bättre än vi trodde innan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar