I lördags gav mig ut på en längre cykeltur. Jag cyklade först rakt österut, över samma pass om veckan innan. Det slumpade sig så att tre olika cykelklubbar bestämt sig att ta samma väg som mig, vid precis samma tid. Det kändes lite pinsamt att som utböling helt plötsligt vara del av en klunga. De flesta av cyklisterna var ganska unga och cyklade inte speciellt fort så efter sju-åtta kilometer hade jag kört om samtliga cyklister. Jag hade då kommit fram till den punkt då den verkliga stigningen började inför det första passet. Jag blev mycket förvånad när jag såg att de andra cyklisterna valde den enkla och korta vägen tillbaka mot Livermore. Jag fortsatte upp mot passet och vindkraftverken. Den här gången hade jag fräscha batterier i kameran så jag tog en hel del bilder. Jag kom också ihåg att sätta fast GPS:en ordentligt inför nedförsbacken på andra sidan passet. Nu lyckades jag komma upp i över 70 km/h, nytt rekord. Trodde inte man kunde bli fartblind på cykel, men det går alldeles utmärkt. När hastigheten lite senare pendlade mellan 40-50 km/h så kändes det som att det gick riktigt långsamt...
Istället för att svänga norrut som veckan innan så fortsatte jag nu österut, mot kanalerna i Joaquin-dalen. Kanalerna förser en stor del av Kalifornien med vatten. De kan verka små, men vattnet flyter på riktigt snabbt. Vattnet kommer från en dal som nästan var lika vacker som huvuddalen i Yosemite (den ligger alldeles bredvid). Tyvärr byggde man en damm där i början 1900-talet. Med dagens teknik behövs egentligen inte vattnet från dammen, det skulle gå att klara sig utan det. Med andra ord är en otroligt vacker dal för lång tid förstörd till ingen nytta.
Innan jag började cykla hemåt så tog jag en liten omväg runt flygplatsen i Tracy för att ta en geocache. Tracy är Livermores närmaste östra granne och kanalerna går precis utanför staden. Precis som Livermore växer Tracy snabbt eftersom det blir allt dyrare att bo i de mer centrala delarna av Bay Area. I Tracy bor även MC Hammer... Hela vägen tillbaka till Livermore plågades jag av en kraftig motvind. Istället för de vanliga 25 km/h var hastigheten ofta bara 15 km/h. På vägen passerade jag först "Experimental Test Site 300", som drivs av Sandias systerlabb. På området testar man konventionella sprängmedel, både för att förbättra tändningen av kärnvapen och för att forska på vad som händer som ett kärnvapen utsätts för en oförutsedd explosion. Jag passerade sedan Carnegie State Vechiular State Recreational Area, ett stort område för motorcross. Området kan beskrias som en fem kilometer lång parkering och mängder av banor och stigar på de närliggande kullarna. Kullarna var inte direkt vackra här, men bättre att de håller till på en enda plats än att de kör lite här och där.
När jag närmade mig dagens andra pass var min hastighet nere i 7-8 km/h, det var riktigt brant och motvinden var fortfarande kraftigt. Det började kännas i benen att jag cyklat i över 3 h. När jag nästan kommit upp på toppen stannade jag för att ta en ny geocache (dagens åttonde). Kvällen innan hade jag löst ett matematiskt pussel för att få koordinaterna till cachen. Jag lutade min cykel mot den närliggande grinden och satte igång att leta. Till höger finns en liten slänt där cachen skulle kunna ligga gömd. Jag går dit och börjar leta. Plötsligt hör jag hur det prasslar i gräset någon halvmeter från mig och jag ser en orm snabbt ringla iväg. Den stannar upp efter några meter och ringlar ihop sig till en liten hög. Jag hinner precis börja fundera över vilken sorts orm det kan vara när den själv ger mig svaret. Ett skallrande ljud når mina öron och jag ser tydligt hur spetsen på ormen vibrerar - det är en skallerorm! Jag gör det som de flesta andra skulle ha gjort i samma situation, jag går lugnt fram till min cykel och plockar upp kameran. Det är ju inte varje dag man håller på att trampa på en skallerorm... Tyvärr blir ormen rädd igen och slingrar ned i ett dike. Vad värre är, den ligger dold under en buske, som dock saknar löv. Bilderna blir därefter, man kan precis ana ormen om man vet vad man ska leta efter. I efterhand har jag identifierat ormen som en Northern Pacific Rattlesnake eller en Great Basin Rattlesnake. Det var en ung orm, den var bara runt 50 centimeter lång. En fullvuxen skallerorm blir runt två meter. Skallerormens farlighet är för övrigt kraftigt överdrive - sett till befolkningens storlek har dör fler personer i Sverige av huggormsbett än vad det dör amerikaner till följd av bett från skallerormar. Jag kände dock inte för att fortsätta leta efter cachen utan cyklade vidare med oförättat ärende.
Jag kämpar mig långsamt upp för de sista femtio höjdmetrarna och till slut når toppen av passet. Där finns också dagens sista cache som jag snabbt hittar. Totalt hittade jag åtta stycken under dagen. Bara för att det nu är nedförbacke så går det inte snabbt, jag måste trampa för att komma upp över 30 km/h. Utan motvinden hade jag lätt nått 50-60 km/h. Sista biten in till Livermore är tung, spikrak väg, fortsatt motvind och slut på energi i kroppen (jag hade bara en banan och två smörgåsar med mig). Till slut är jag äntligen tillbaka vid min lilla stuga - efter 79 kilometer, 840 höjdmeter och nästan precis sex timmar (varav 4:20 i sadeln, resten av tiden gick åt till geocachande och fotografering).På kvällen cyklar jag över till Johan och vi tittar på boxning tillsammans med Jaideep.
(Min ordinarie fotosida är nere pga uppgradering. Jag kommer att lägga upp fler bilder så fort den fungerar igen)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar