Yosemite igen

Under påskhelgen besökte jag återigen Yosemite National Park, den här gången med min far och bror som är här på besök.

Dag 1

Upp tidigt för att komma iväg senast 8:00. Vi tar en första rast vid Groveland, strax utanför parken. Staden är full av salooner och affärer i bästa Vilda Västern-stil. Efter att vi ätit vår matsäck går vi in på det lokala museet och får stadens historia berättad för oss. Groveland grundades som många andra städer under guldrushen i slutet av 1800-talet, men till skillnad från de flesta av dessa städer överlevde den. Anledningen var Hetch Hetchy, en dam som byggdes 1917 i Yosemites systerdal. Dambygget hade Groveland som bas. Än idag är dammen kontroversiell, det finns en rörelse som vill återställa dalen som var nästan lika vacker som Yosemite Valley.

En knapp timme senare är vi framme. Den här första dagen kör vi runt till alla vattenfall och vyer som ligger precis vid vägen. Vi stannar först vi Yosemite Falls och går upp till basen av fallet. Vi fortsätter sedan till El Capitan, världens högsta granitklippa och klättervärldens mecka. Vi har tur och ser tydligt en klättrare på väg upp för the Nose, en av de allra svåraste lederna. Nästa stopp är Valley View, en plats som bjuder på en riktigt fin vy över hela dalen. Vi stannar sedan vid Bridalveil Fall, ett mycket vackert vattenfall vid norra delen av dalen.

Nöjda, trötta och lite nervösa checkar vi in får oss tilldelade ett tält, en galonduk spänd ungefär som en friggebod. Hur ser de ut inuti? Ska värmaren räcka till? Tältet är helt ok, men det är så klart ingen lyxinkvartering vi fått (allt annat var slut, vi åkte ju uner påskhelgen). Vi sover ganska bra - fram till 01:30. Jag och pappa vaknar av ett himla liv utanför tältet. En kvinna skriker "Get out of here!", någon slår i vår tältduk och vi hör hur något stort springer förbi utanför tältet. En björn! Pär sover lugnt vidare och märker inte av björnen som springer förbi honom på några meters avstånd... Yosemite är känt för sina björnar. Tyvärr har de lärt sig att det går att få mat via männniskorna som besöker parken. Varje år förstör t ex björnarna runt 100 bilar i sin jakt på mat. Det har lett till att all mat måste förvaras i björnsäkra skåp. Alla följer dock inte uppmaningen och björnar siktas därför ganska ofta nere i dalen.

Dag 2

Efter en stadig frukost ger vi oss av mot Yosemite Falls, samma väg som jag vandrade veckan innan. Vi går först upp till Columbia Rock med sin fina utsikt över dalen. Vi fortsätter sedan så att vi kan se hela övre delen av fallet, i höjd med dess bas. Det är märkbart mer vatten i fallet den här veckan, snösmältningen måste gå fortare. Medan vi beundrar fallet slentrianhälsar vi på de vandrare som passerar oss. Plötsligt hör jag hur någon på skånska säger "Men Henrik, känner du inte igen mig?". Det är Ingela, som var med i nollkå tillsammans med mig för länge sedan! Snacka om oväntat möte, på en smal stig i Yosemite, 300 meter över dalgolvet.

På eftermiddagen går vi till Mirror Lake, som egentligen inte är en sjö utan en bred meander. Den västra delen av dalen speglar sig vackert i vattnet. Pappa tycker att vi ska fortsätta och gå den långa vägen runt "sjön". Lite tveksamt följer jag och Pär med. Det blir en lång och ganska intetsägande promenad.

Fram på kvällen lämnar vi temporärt dalen och kör söderut till Wawona där vi ska tillbringa natten. Vårt hotell är parkens äldsta och grundades redan 1857. Det är riktigt vackert och allt är så mycket lugnare än inuti dalen. Vi äter en god middag i den historiska matsalen, där flera presidenter ätit.

Dag 3

Efter frukost beger vi oss till Mariposa Groove, där det växer Sequoia träd. Sequoian är till volymen den största organismen på jorden. Det går helt enkelt inta att beskriva hur stora träden är, det måste upplevas. Det är en mäktig känsla att gå omkring i skogen med dessa giganter omkring sig. Ett minne för livet! Ett träd har en gren som är som en normal stor svensk tall. Två andra har vuxit ihop och har en enorm bas. Ett tredje är helt ihåligt, man kan gå in i det och se himlen om man tittar upp. Helt otroligt.

På eftermiddagen åker vi tillbaka till dalen och tar det lugnt. Förmiddagens promenad bland träden blev både längre och mer kuperad än vad vi förväntat oss.

Dag 4

Vi går upp lite tidigare än de andra dagarna för att hinna med en tur innan vi åker tillbaka till Livermore. Vi går mot Vernal Fall, det kanske största vattenfallet i dalen, sett till volymen vatten som passerar det. Vattenfallet är runt 100 meter högt och riktigt brett. Ljuset är fantastiskt när vi ser fallet för första gången. De stora vattenmassorna gör att en vattendimma ligger tät över basen av fallet. Solen står fortfarande lågt och smala strålar av ljus tränger igenom träden och in i vattendimman. Oerhört vackert. Stigningen upp till toppen av fallet går precis längs kanten av det strömmande vattnet. Efter ett tag är vi inne i dimman från fallet. Stigen är inhuggen i klippan och går brant uppåt. Det är riktigt vackert (och vått). Utsikten från toppen är mäktig, man kan gå fram precis till kanten av fallet och se hur vattnet försvinner mot dalen 100 meter ned.

På vägen tillbaka till Livermore stannar vi återigen till i Groveland, den här gången för att äta lunch. Pappa har under resan visat ett oväntat intresse för Vilda Västern och Groveland visar sig ha något helt i hans smak - Kaliforniens äldsta saloon! Med tidstypisk inredning! Vi äter så klart hamburgare, som är helt ok men inte lika som
de på Tripple Rock i Berkeley. Pappa är mycket nöjd när vi fortsätter tillbaka mot Livermore.