Resan till Livermore blev lite längre än det var tänkt från första början. Jag skulle byta flyg i Frankfurt men stormen nere i Centraleuropa gjorde att planet landade två timmar för sent på Arlanda. Vi fick sedan vänta ytterligare en timme på att att få en startstid så när jag väl landade i Frankfurt hade mitt flyg till San Francisco redan gått.
Istället fick jag stå i kö ett bra tag framför ett av Lufthansas biljettkontor. Jag hade dock tur och kom precis innan en stor anstormning av folk (de kom inte från mitt flyg). Av någon anledning så låg kölapparna för betjäning över 100 nummer framför det nummer som visades på tavlan. Dessutom hade Lufthansa inte betalat för tjänsten "ändra till ett godtyckligt könummer". Deras system hade också en minsta tid som var tvungen att passera mellan två tryck på "nästa nummer"-knappen. Det tog en dedikerad anställd åtminstone femton minuter av intensivt tryckade att lyckas komma ifatt. Det ständiga plingljudet var inte direkt kul att höra på.
Till slut blev jag i alla fall ombokad till ett nytt flyg nästa dag. Jag fick också ett rum på ett synnerligen tråkigt och intetsägande flygplatshotell. Resten av resan var händelselös och jag landade 21 timmar försenad i San Francisco.
När jag fått mitt bagage så upptäcker jag ett litet hål på den väska som innehåller min cykel. När jag öppnar väskan ser jag att flera millimeter av höger bromshandtag har slipats(!) bort. Jag skojar inte, den yttersta biten av handtaget är helt bortslipad! Som tur är har cykeln inga andra skador men jag var bra orloig över att styret skulle ha skadats.
Efter att ha blivit hämtad på flygplatsen av Johan så tillbringar jag resten av kvällen med att packa upp min nya kamerautrustning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar