Mt. Diablo and Morgan Territory at EveryTrail
Map created by EveryTrail:Share GPS tracks
Idag blev det cykling upp på Mt. Diablo och tillbaka genom Morgan Terrnoritory. Mt. Diablo är ett av de högsta bergen i Bay Area med sina 1173 möh. Eftersom det ligger ganska ensamt syns det vida omkring. Jag gjorde ungefär samma tur förra året, så det var lite spännade att se om kroppen skulle reagera annnorlunda.
I år cyklade jag en mycket trevligare väg fram till foten av bergen. Kände inte till den förra då jag fick cykla i stad. Årets väg var dessutom lite kortare. Vid foten av berget åt jag en Powerbar, förra året cyklade jag vidare utan paus vilket straffade sig halvvägs upp då jag fick slut på energi.
Den första biten går riktigt bra, benen är lätta och jag håller jämnt tempo med en annan cyklist. Efter några hundra höjdmeter, när det blir lite brantare får jag dock släppa iväg honom. När jag når 700 möh hör jag ett bekant ljud, en 12-cylindrig Rolls Royce Merlin. Jag tittar upp mot himlen och ser världens enda tvåsitsig North American P-51D Mustang utföra en roll för att sedan flyga vidare mot Livermoroch en väntande flyguppvisning. Partiet mellan 700-1000 möh är ganska tungt, det under den här biten som det är som allra brantast. Efter 1000 möh planar det ut något. Det värsta är dock kvar, de sista 150 metrarna innan toppen är som en vägg, med en lutning på runt 15%. Det går tungt och långsamt, men jag tar mig i alla fall upp.
Till skillnad mot förrs året lyckades jag i år att cykla hela vägen, 16 km och runt 1000 höjdmeter, utan att stanna. Jag fick inte heller några krampkänningar, vilket var riktigt positivt. Det kändes också som att jaginte blev omkörd lika ofta som förra året. Toppen av Mt. Diablo är dock bara början, jag har fortfarande många tunga kilometer framför mig innan jag är tillbaka i Livermore.
På vägen nedför berget möter jag dagens två riktiga hjältar. Först en man som springer uppför berget och sedan en kvinna som med fyra fulla cykelväskor är på väg upp mot toppen. Otroligt tufft! Jag tar norra vägen nedför berget, solen har gått i moln och fartvinden gör att fryser. Jag cyklar genom utkanterna av Walnut Creek och Concord innan jag så når fram till Clayton och svänger av söderut.
Vägen hem går genom Morgan Territory, där jag cyklat flera gånger i år. Nu kommer jag på vägen som går rakt genom området. Från att ha varit nere på 50 möh ska jag åter upp på över 600 möh. Det är tufft, låren protesterar och tycker de redan cyklat uppför. Stigningen är bitvis brantare än Mt. Diablo. Nu är det riktigt tufft, faktiskt tuffare än Mt. Diablo. Till slut är jag i alla fall upp på toppen.
Jag stannar för att fotografera mitt träd en sista nu. Det är första gången som jag ser det med helt utslagna löv. När jag tagit upp vägbanken så ser jag något som rör sig 30 meter til höger om mig. Det är två coyotes! Jag lyckas ta några halvdålig kort på dem också.
Det har börjat blåsa lite, så jag är ganska långt ifrån mitt hastighetsrekord i backarna ned mot Livermore. På den sista långa raksträckan ser jag ytterligare en coyote som strävar runt i sett sädesfält. Jga cyklar in på Peary Court efter knappt åtta timmar och 124 kilometer. Enligt cykeldatorn har den totala stigningen varit 2100 meter. Jag har bara vilat, fotograferat eller geocachat under 1:10h, vilket jag är väldigt nöjd med.
(BIlderna på Everytrail, som syns om klickar på kartan, är inte mina)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar