Vätternrundan 2009

What a price to pay, originally uploaded by henrikj.

Åtta minuter innan midnatt i fredags var det dags för mig och Catharina att åter cykla runt Vättern. Väderprognosen var inte direkt gynnsam men ändå mycket bättre än någon dag innan starten. Vi hade en fin och lugn resa fram till den första depån vid Hästholmen. Efter Hästholmen blev klungona större och tempot högre, precis som de senaste åren. I år var vår klunga bara riktigt stor, inte gigantisk som förra året, så de var inga större problem att hålla ihop och undvika de få bilarna som var ute mitt i natten. Tyvärr började det regna strax efter Hästholmen men det var inte lika jobbigt som vi befarat. Vi kunde se de andra cyklisterna mycket bättre än förväntat och alla kläddiskussioner visade sig ha gett önskat resultat eftersom vi klarade oss från att frysa.

Efter Gränna tilltog regnet och med det både vattensprutet från andra cyklister och vattenpölarna i den ibland spåriga asfalten. I en utförsbacke lyckades jag samtidgt köra in i stor vattenpöl och få ett kraftigt däcksprut från cyklisten framför. Jag kände på en gån hur vattnet rann innnanför mina skoskydd ner i skona. Under resten av loppet var jag mycket nöjd över mitt val av ullstrumpor - slå länge vi cyklade frös jag aldrig om mina våta fötterna trots att temperaturen i snitt var 10-11C.

Den första tredjedelen klarades av på en lite mindre än fyra timmar. Sidvinden var jobbig i Jönköping och vi insåg att vi skulle få en jobbig resa i motvinden upp längst Vätterns västra sida men konstigt var det bara i just Jönköping som det blåste på riktigt. Cyklingen fram till Hjo flöt på riktigt fint. Det regnade fortfarande nästan hela tiden men vi frös aldrig. Vid två tillfällen hamnade vi i spontant formade klungor som faktiskt fungerade efter konstens alla regler - samtliga hjälptes åt att dra och visade hänsyn. Det krävdes över 2,5 varv runt Vättern innan den inträffade men till slut skedde det! Halva sträckan passerades på tiden 5:58, två minuter snabbare än förra året.

Strax innan Hjo började jag få problem med mina knän, speciellt det vänstra. Vid varje tramptag skar en skarp smärta genom insidorna av knäna. Smärtan var alltid värre efter att jag inte trampat på ett tag. Jag hade aldrig känt något likande innan. Till en början var smärtan hanterbar men mellan Hjo och Karlsborg blev den allt värre. Jag försökte cykla med högre kadens för att minska smärtan men det hjälpte bara marginellt. Jag insåg att om det fortsatte att bli värre i samma takt så var det nog läge att bryta i Karlsborg. En dryg halvmil innan Karlsborg blev vi passerade av ännu en klunga eftersom vi tvingats dra ned på farten. Jag vet inte vad det var som fick mig att försöka hänga på den, trots mina knäproblem. Hursomhelst så upptäckte jag att knäna konstigt nog fungerade lite bättre under hög belastning och hög kadens.

Resterande nio mil var det bara att bita ihop och köra på, sänkte jag farten blev smärtan värre i knäna. Vi kunde hålla ett hyfsat tempo även om jag kände att det nog fanns en del mer att hämta om jag kroppen fungerat utan problem. Sista milen fick jag lite krampkänningar i högerlår eftersom det högerbenet fått jobba mer eftersom smärtan var störst i vänster knä. Sista biten in mot Motala är underbart lättcyklad och vi rullade in under målportalen med en sluttid på 12:27, bara åtta minuter långsammare än ifjol. På det hela taget är jag riktigt nöjd med årets runda. Vi cyklade utan några som helst tidsmål och utan att köra på max. Det regnade under fyra-fem timmar och jag hade problem med mina knän. Trots det blev tiden så pass bra som 12:27. Kul!

Fotot ovan visar en solnedgång i The Real Hidden Valley i Joshua Tree National Park.