tisdag 30 juni 2009

Faster than always


Faster than always, originally uploaded by henrikj.

Varför ännu ett foto på Patterson Pass? Jag ville lägga upp en bild med lite cykelanknyting och då passar backen ypperligt. Patterson Pass är som de flesta numera vet min absoluta favoritbacke. Backen är också platsen för mitt hastighetsrekord (75km/h) och flera etapper i USA främsta cykellopp Tour of California.

Men varför cykelanknytning? Idag cyklade jag nämligen mitt första pass på min nyinköpta kolfiberracer, den italienska skönheten Wilier Mortirolo. Jag har alltid varit väldigt nöjd (och är det fortfarande) med min specialbyggda långfärdscykel. Visst har jag insett att en racer är bättre för landsvägscykling men de har känts akuellt att köpa en renodlad racer förrän nu.

Jag gav mig iväg runt åtta på morgonen, innan den värsta värmen. Planen var att köra ett kortare pass på runt 35 km. Racern kändes mycket smidigare än min långfärdscykel och den accelererade mycket bättre. Tyvärr kunde jag inte se hur fort jag cyklade eftersom min cykeldator inte ville vara med och leka samtidigt som styret var så tjockt att jag inte kunde montera dit min GPS. Det kändes i alla fall som att det hyfsat fort. Vid Börje kyrka missade jag en avtagsväg eftersom jag inte hade GPS:en på styret. Det tog säkert fem kilometer innan jag upptäckte det - plötsligt stod det "Vänge 7" på en skylt och det skulle det inte alls göra... Som tur är så går det utmärkt att cykla tillbaka till Uppsala via Vänge så istället för en tur NV Uppsala så fick det blev en runda rakt västerut. För en kort stund så hoppade cykeldatorn igång och gav mig tillräckligt med information för att jag skulle förstå att jag hade chansen att nå 30 km/h i snitt - snabbare än jag någonsin jag cyklat under ett ensampass.

Jag rullade in på Djäknegatan drygt en timme efter att jag startade. Förväntansfull kopplade jag in GPS:en i datorn (den fick istället ligga i en ryggficka under passet). Den modiferade rundan visade sig vara 34,5 km, bara 500 meter från de planerade 35 km. Och snittet var precis 32km/h! För de 27 km som gick på små vägarna på landet var snittet ännu högre - 34 km/h! Tidigare har jag aldrig snittat över 27 km/h när jag cyklat ensam. Häftigt! Jag hade aldrig kunnat tro att skillnaden mellan min långfärdscykel och en racer skulle vara så här stor. Plötsligt känns 10h på Vätternrundan inte bara möjligt utan också troligt.

I morgon åker jag till Arvikafestivalen för att se Depeche Mode på fredag.

Inga kommentarer: