När jag kom till vandrarhemmet kvällen innan så hörde jag en konversation mellan två anställda. Eftersom måndagen tydligen är en helgdag så var vandrarhemmet fullbokat kommande natt (lördag-söndag). Oroväckande. Det första jag gjorde på mitt rum var att försöka boka boende för nästa natt. Jag ringde runt till samtliga ställen som jag kände till, både de som stod i Lonely Planet och de som fanns i diverse reklammaterial. Alla var fullbokade. Inte så bra. Jag är riktigt orolig, för jag har ingen aning om hur och var jag kan tillbringa kommande natt. Med svagt hopp fortsätter jag att slå det enda telefonnummer som jag ännu inte fått svar på. Plötsligt svarar en kvinna, och till min oerhörda lättnad har de faktiskt ett ledigt rum. Deras telefon har varit trasig så de har inte kunnat ta emot några bokningar...
Jag lämnar
Apollo Bay nästföljande morgon och cyklar inåt landet. Jag ska först cykla i nordvästlig riktning innan vägen åter svänger ned mot havet. Efter ett kort möte med havet ska jag sedan fortsätta norrut, till den lilla byn
Lavers Hill där jag ska övernatta på ett Bed&Breakfast.
Vägen går ganska brant uppåt och när jag ser bakåt ligger hela Apollo Bay nedanför mig. Vädret är inget vidare, det kommer en och annat mindre skur, men som tur är regnmängderna små. Vägen försvinner snabbt in i skogen, som huvudsakligen består av Eucalyptusträd. Efter två mil är jag uppe på 300 meters höjd.
Ungefär vid den punkt där jag åter ska svänga ned mot kusten ligger
Mait's Rest, en sänka med riktig regnskog. Sänkan gör att vinden inte kommer åt träden och växterna, vilket är en förutsättning för den här typen av regnskog. Genom sänkan har man dragit en bred och fin stig som jag utan problem kan följa med min cykel.
Jag kommer inte många meter in i regnskogen innan jag stannar, helt överväldigad. Jag har aldrig sett sådan grönska. Flera meter höga
ormbunksträd sträcker sig över stigen. Bakom dem reser sig sextio meter höga Myrtle-träd. Vegetationen är så tät att det inte någonstans går att se marken. Det är mycket fuktigt och alla ljud är dova. Jag vandrar långsamt längs stigen. Det känns som att befinna sig i en helt egen värld, civilisationen känns mycket långt borta. En av resans absoluta (och kanske mest oväntade) höjdpunkter.
Efter Mait's Rest bär det av nedför mot havet. I en av utförlöporna sätter jag resans hastighetsrekord, lite drygt 60 km/h (med två fulla cykelväskor). Jag når snabbt havet vid Glenaire och gör ett snabbt stopp vid den obligatoriska utsiktspunken. Just här har man funnit flera skelett från dinosarier. En regnbåge förgyller vyn.
Vägen vänder norrut och börjar åter gå uppåt. Lavers Hill ligger 500 meter över havsytan så det är en ganska ordentlig stigning. Sista biten är ganska seg men till slut är jag framme. Jag fortsätter genom byn och hittar mitt Bed&Breakfast några kilometer bort.
Huset som jag ska bo i är riktigt fint. Jag får en kopp thé och får reda på att det finns en sänka precis bredvid,
Melba Gully. I sänkan växer regnskog och dessutom finns det lysmaskar. Eftersom det också finns en geocache där beger jag mig dit. Istället för att ta stora vägen så försöker jag gå den kortate vägen mot cachen. Sänkan visar sig vara en ravin, men jag har tur och hittar en övergiven stig. Stigen är på många ställen överväxt men ändå tydlig. Det ligger slanor längs dess kanter och på flera ställen har man byggt trappsteg. Det känns som jag är den första som följer stigen på många år. När jag kommit lite mer än halvvägs ned i ravinen tar stigen plötsligt slut. Framför mig ser jag istället en liten bänk. Vegetationen är för tät och det är för brant för att jag ska kunna fortsätta. Istället sätter jag mig ned och väntar på skymningen och lysmaskarna. För andra gången på samma dag så befinner jag mig i en helt annan värld.
Skymningen faller sakta. Skogen ljud avtar ocg dunklet tilltar. Jag ser inga lysmaskar. Jag börjar bli hungrig så jag följer stigen tillbaka i mörkret. Efteråt får jag veta att jag nog inte väntade tillräckligt länge. När jag kommer tillbaka till mitt B&B så blir jag erbjuden skjuts in till Lavers Hill för att äta. Jag accepterar tacksamt, speciellt eftersom det är en saftig uppförsbacke upp till byn. Paret som driver min B&B verkar extraknäcka som sjukvårdare eftersom vi åker ambulans till puben... När jag ätit klart så ringer puben till B&B och jag får ambulans en gång till.
53 kilometer, 1085 höjdmeter.
A different side rHosted on Zooom
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar