Här kommer den sista dagen av min resa med Henrik och Per. Bättre sent än aldrig, texten har varit klar i över en månad men först så kunde jag inte lägga upp bilderna och när jag väl kunde det så hade jag inte tid/tillgång till dator.
Vi tar sovmorgon och går upp först klockan åtta. Vårt hotell saknar restaurang så istället för att äta kör vi in mot Hollywood. Vi kör på Santa Monica Boulevard genom Berverly Hills och passerar en mängd kända gator, Sunset Boulevard, Rodeo Drive, Melrose och en massa andra. Efter ett tag kör vi förbi kvarteret där den stora striden i Heat utspelade sig.
Till slut är vi framme i Hollywood och vi betalar en massa för att parkera. Vi går femtio meter och står på Hollywood Boulevard. Trottoaren är mörk och fylld med röda stjärnor - Hollywood Walk of Fame. Vi går mot biograferna Chinese Theater och El Capitan. Här har många filmer sin stora galapremiär. Framför Chinese Theater finns det berömda området med hand- och fotavtryck av skådespelare. Vi går runt och tittar på avtrycken en stund innan vi går vidare på Hollywood Boulevard. Vi smiter in på ett litet kafé, Shelleys, för att äta frukost. Det visar sig att delar av Clint Eastwoods Oscarsbelönade Million Dollar Baby spelades in på kafét. Efter vi ätit fortsätter vi längs gatan och glamouren falnar snabbt. Det räcker med att bara gå 200 meter bort från biograferna för att gatan ska ut som vilken gata som helst. Stjärnorna fortsätter dock en bra bit till. Vi vänder tillbaka och stöter på stjärnan för både Sting, Per favorit och David Hasselhoff, allas vår favorit.
Efter Hollywood Boulevard kör vi upp mot Hollywood-skylten. Vi kommer inte riktigt ända fram men vi hittar en parkeringsplats vi foten av kullen. Vi går upp en liten bit och får se skylten. Inte så där jättekul kanske, men vi måste ju ha ett fotografi av den.
Vi kör sedan vidare till Burbank, där de flesta filmbolagen har sina studior. Vi kör förbi Warner och NBC innan vi parkerar för att ta en liten promenad. Vi går runt NBC och Per är i sjunde himlen, de har inget högt stängsel, utan man kan se rakt in. Vi kommer sedan fram till Disney, som har höga murar som förhindrar insyn. Vi försöker hitta några geocachar, men har lite otur.
Vi fortsätter sedan in till centrum av LA och får betala ännu mer för parkering. Trots att vi är mindre än en kilometer från absoluta centrum är byggnaderna slitna och i akut behov av renovering. Det är riktigt fult. Vi går mot centrum och kommer så småningom fram till Pershing Square, ett stort torg som man verkligen försökt att fräscha upp med lite växter, vatten, fontäner och riktigt med plaster att vila på. Tyvärr är känns det opersonligt. Själva centrum visar sig vara fräscht, rent och välunderhållet. Tyvärr är det ännu mer opersonligt och troligen helt dött på kvällen när alla som arbetar åkt hem.
Efter vår promenad i centrum kör vi vidare till Venice Beach, den kanske mest kända stranden i LA. Eftersom det är tidigt på säsongen är det inte speciellt mycket folk. Piren som sträcker sig ut i havet är ganska tom. Vi ser några klassiska livräddingstorn i närheten. Den här delen av staden känns mycket mer äkta, husen är äldre och mer personliga. Vi går in på en restaurang med havsutsikt och får efter visst besvär till slut vår mat.
Efter maten beger vi oss till till LAX, flygplatsen. Det är dags för mig att flyga tillbaka, jag ska jobba dagen efter. Eftersom jag ska flyga intrikes har jag inte mitt pass med mig. Stort misstag. Jag kommer inte ens fram till säkerhetskontrollen... Min svenska ID duger inte och jag blir tillsagd att gå tillbaka till incheckningen. Där ska jag be om att få bli en "selectee". Vad det är eller vad det innebär har jag ingen aning om. Det är dock inga problem att bli det, och med ett nytt papper är det inga problem att få passera in till säkerhetskontrollen. Allt känns mycket meningslöst, varför inte släppa in mig på en gång? Jag har ju fortfarande samma ID... Jag får som vanlig
genomgå säkerhetskontroll modell större, det är tredje gången i rad. När man flyger inrikes verkar det inte vara något förbud att föra med sig vätska. Men ska man in i USA med vätska så är det kört... Flygresan till Oakland tar en timme och BART och lokalbuss till Livermore nästan två. Jag är hemma först vid elva-tiden på kvällen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar